Åttadagars vandring från Saltoluokta till Akka genom Rapadalen.

Dag 1. Saltoluokta till Pietsjaure

Bussen från Gällivare släpper av oss i Kebnats och där får vi vänta en stund på båten över till Saltoluokta. När vi är framme besöker jag fjällstationen, en fin gammal station som behållit den gamla inredningen från tiden då huset byggdes, mycket mysig atmosfär. Jag tar en god lunch i restaurangen och pratar med de tre unga killarna från Stockholm som kom med samma buss/båt som jag. Vi ska åt samma håll så vi tar följe och börjar vandringen mot sjön Pietsjaure. Båtturerna över sjön är slut för säsongen, vi får vada mellan grästuvor och sandbankar i början av sjön för att sedan ta oss upp på andra sidan och fortsätta vandringen upp på berget. Jag får genast problem med mitt knä och säger hej då till mitt trevliga sällskap. Riktar in mig på den lilla udden vid sjöns sydöstra sida och slår upp tältet och hoppas på bättre dagar.

Saltoluokta fjällstation

Dag 2. Pietsjaure till Slugga

Vandring börjar nerifrån udden där jag övernattade, det blåser lite på morgonen och under förmiddagen kommer duggregnet in. Vandrar upp mot Slugga som är målet denna dag. Mitt på dagen möter jag en långvandrare från Stockholm, han har vandrat norrifrån och var på väg till Saltoluokta för att plocka upp sin andra matdepå. Vi fikar en stund i duggregnet innan vi tar farväl och fortsätter åt varsitt håll. Uppe på bergsryggen letar jag tältplats och möter då Ea och Henrik som även de letar efter en plats, vi sätter upp tälten och lagar middag och har en trevlig kväll ihop.

Dag 3. Slugga vidare mot Ähpar

Vandring till Slugga, lunchar vid foten och går upp på en liten topp bredvid. Vandringen fortsätter nerför slugga med vad i Sluggajokken som ligger väster om Slugga. Ett lätt vad denna dag, sedan fortsätter vandringen på små renstigar på gräshedar och i videsnår.

Dag 4. Ähpar

Vandring fortsätter mot Vuojnestjåhkkå på renstigar som går kors och tvärs och genom manshöga videsnår på vissa sträckor. Det gäller att hålla lite högre upp på bergskanten för att slippa dessa snår som bitvis är mycket blöta. Passerar på sommarbron över Guhkesvákkjåhka på eftermiddagen. Sjöarna Lehitiijávrre och Vuojnesluobbala ligger och glittrar framför mig under dagens vandring. Efter bron bär det uppför och jag passerar ett rengärde för att sedan ta mig igenom en liten passage mellan två toppar som är på ca 1000 m ö.h. När jag kommer ut på andra sidan är utsikten bedårande, kvällssolen lyser upp dalen och sjöarna glittrat, mjuka gröna gräsängar böljar nedför bergskanterna. Jag slår lägger nedanför Vuojnestjåhkkå på mjuk gräs- och ljunghed. Solnedgången över Ähpar är fantastisk bergsmassiven kastar tidigt sina långa skuggor över dalen, vid 18 tiden går solen ner här.

Natt 4 och 5 nedanför tältar jag nedanför Vuojnestjåhkkå för att göra en dagstur upp på Vuojnestjåhkkå dag 5.

Dag 5. Topptur till Vuojnestjåhkkå

Topptur till Vuojnestjåhkkå vars topp är 1952 m ö.h i strålande sommarväder. Jag springer upp för grässluttningarna på morgonen, efter ett tag kommer mindre stenblock, och jag får vara mer försiktig med var jag sätter fötterna.  Vandrar nästan ända upp till toppen, knät ska hålla hela vägen ner så jag väljer det säkra före det osäkra och stannar på 1800 m höjd ungefär och äter min lunch. Det är en bedårande och storslagen vy ner i dalen och mot Ähparmassivet på ena sidan, och på andra sidan ser man ut över Vuojnes glaciären.

Väl nere i dalen, tar jag en tupplur i ljungen. Vaknar av att en renko med kalv står och tittar på mig länge. Det är så stilla, inga vindar, inga ljud och tystnaden är som en lisa för själen.

Dag 6. Från Vuojnestjåhkkå till Ruohtosdalen

Vaknar till en mulen morgon. Äter frukost och packar ner tält och sovsäcken. Vandrar söder ut mot sommarbron och den enda nödstuga som står i Sarek. Lämnar vackra dalen med Vuojnestjåhkkå bakom mig. Sommaren tog slut och hösten smög sakta in över Sarekmassivet och Ruohtosdalen där de närmaste dagarna ska tillbringas på böljande gräs- och hedmark. Det tog tre dagar att gå genom Ruohtosdalen. Jag hade planerat toppturer i Sarekmassivet men då molnen låg stilla på topparna var det bara att vandra vidare tillsammans med min lilla renhjord som följde mig genom Ruohtos. Där jag satte upp tältet där stannade de och la sig ner och sov. På morgnarna var jag först upp och en gång höll jag på att kliva på dem där de låg gömda i en svacka.

Rutten finns på Google maps: