Vandring längs Kungsleden och en bit av övre vägen på Rapadalen.

Båttplatsen till Aktse

I år var det planerat att gå en tur längs övre Rapadalen och vidare in i Ähpármassivet med topptur på Nilas kam. Ähpár, ett kargt bergsmassiv som jag länge drömt om att få vandra i sedan jag såg det för första gången från Vuojnestjåhkkå toppen.

Men så blev inte våran tur, syrran skadade knät och fick flygas hem med fjällräddningen och jag fick då ta över en del av hennes packning vilket blev lite väl tungt för att få en bra vandring. Vädret gjorde det även helt olämpligt att ta sig fram i Basstavagge vid Ähpár. Jag lade om rutten och tog en del av Kungsleden som jag inte gått på förut.

Annalena vid Kvikkjokk fjällstation

Dag 1 – Kvikkjokk till Pårtestugan.

Efter många soliga och varma veckor i fjällen den här sommaren kom då regnet lagom till vår vandring. På eftermiddagen anlände vi med bussen till Kvikkjokk och vi började vandringen från Kvikkjokk fjällstation ut på Kungsleden mot Pårtestugan i duggregn som silade ner på oss resten av dagen. Leden, om vi nu kan kala det en led, var mer lik en liten jokk, och med fötterna konstant under vattenytan den dagen så såg vi inte mycket av skogen då vi fick titta noga var vi satte fötterna när det var så halt och lerigt.

Dagen avslutades vid Pårtestugan där vi satte upp tältet då vi behövde komma åt torkrummet bland annat.

Dag 2 – Vandring mot sjön Laitaure

Molnen sprack upp, solen tittade igenom molngliporna och det blev vackra ljussken över sjöarna den här dagen. En kraftig stigning upp på Favnoajvves- och Bårdegienhtjes branta kanter med en vacker utsikt över sjön Tjaktajajaure. Väl uppe på höjden, en bit innan Jågge raststugan, så tog vi vår lunch i strålande solsken och bara njöt av utsikten, stillheten och värmen.

Efter lunchen vandrade vi vidare ner mot Laitaure båtplats, en ganska så tvär och brant sluttning ner mot en djup och vacker skog.

Väl framme vid båtplatsen var vi så slut och syrrans knä gjorde ont så vi satte upp tältet och inväntade morgonbåten. En vacker solnedgång blev det vid sjön Laitaure. STF:s stugvärd i Aktse sköter skjutsen över sjön, två gånger per dag körs vandrare över sjön och det kostar 200 kr enkel resa. En flagga måste hissas senast 30 min innan avfärd så att stugvärden kan se att de finns några som väntar på andra sidan sjön.

 3 – Båttur till Aktse och vilodag

Vi sov ensamma i skogen vid båtplatsen, vaknade till en alldeles stilla och tyst morgon , plockade ner tältet och hann knappt få i oss frukosten innan stugvärden Göran i Aktse, kom och hämtade oss vid 9.30 i en liten motorbåt.

Sjön Laitaure låg helt stilla det var så otroligt vackert att få se hela Sarek, Rapadalen och Pårtemassivet från sjön. Framme vid Aktse båtplats promenerade vi upp på spänger och vi passerade först Naturskyddsföreningens stuga.

Denna dag hade Naturskyddsföreningen sin årliga dag då de slår ängarna med lie, intresserade personer flygs in med helikopter eller så kommer de vandrandes för att delta. I stugan bor en forskare, men den går även att hyra av medlemmar i föreningen.

Vi fick ägna dagen med Maria och Göran, stugvärdarna i Aktsestugan, som var så snälla och hjälpte oss med kontakt med fjällräddning och annat. Det upptog nästan hela dagen att prata och vänta på besked huruvida skadan ansågs vara tillräckligt allvarlig eller inte för en helikopterfärd med Fjällräddningen till Kvikkjokk för att sedan ta bussen hem.

Dag 4 – Vandring från Aktse till Skierfe och vidare i övre Rapadalen

Lämnar Annalena och Aktse tidigt på morgonen, smyger ut för de flesta sover fortfarande. Det var sorgligt att lämna kvar henne, men det gick inte att fortsätta att vandra på grund av hennes knäskada och fjällräddningen skulle komma på morgonen och plocka upp Annalena var det bestämt.

En lång, brant men snabb backe upp på höjden, ca 800 m ovan Aktse, sen vandrade jag vidare mot Skierfe, passerade tältare vid Offerplatsen innan jag nådde fram till Skierfe. Molnen ömsom steg och ömsom dansade längs stupen, det var en trolsk och vacker morgon att vandra i. Framme vid Skierfe lämnade jag säcken vid foten av toppen och gick uppför, mötte trevliga vandrare på vägen som varnade mig för vattenflödena inne i Ähpármassivet. Väl på toppen var vyerna ut över Rapadalen vackra i diset. Tog mig sedan ner för att vandra vidare i övre Rapadalen, målet var att tälta vid Ridok men mitt knä orkade inte med de 5 extra kilona som jag gick och bar på, så jag nöjde mig med att stanna redan vid 15-tiden på heden ovan Nammásj, den fina lilla lustiga kullen mitt i Rapaselet. Det blev Yoga och tupplur på den mjuka heden.

Dag 5 – Vandring från övre Rapadalen till Sitojaurestugorna

Planen var att fortsätta övre vägen i Rapadalen, men på morgonen drog ett molntäcke in vid den branta passagen vid Ridok. Beslöt mig för att gå tillbaka och ta Kungsleden mot Saltoluokta även med tanke på hur mycket vatten det var/hade varit inne i Sarek dagarna innan.

Första två timmarna var en vandring inuti ett moln som låg och vilade sig över Skierfe. Det sprack upp efter Skierfe och solen sken när jag kom upp på berget Njunjes och Kungsleden mot Sitojaure. En vacker, karg och lättvandrad led på gräs- och stenhed, en del renar mötte jag. På kvällen var det dags för kalvmärkningen.

Sista biten av vandringen gick på spänger genom vacker gammal skog i Ultevis fjällurskogs naturreservat som består av gamla åldrade och förvridna björkar.

Väl nere vid båtplatsen mötte jag ett par tyskar som funderade på att ro över sjön, vi hade alla missuppfattat att man måste ringa och beställa båtskjuts över Sitojaure i god tid. Det räckte inte med att hissa “flaggan” som vi hade gjort. Som tur var så dök tjejen upp som kör båten, hon hade väldigt brått till kalvmärkningen och körde rally över sjön till Sitojaurestugan.

Dag 6 – Vandring från Sitojaurestugorna till Saltoluokta fjällstation

Det regnar under natten, det regnar hela förmiddagen, vandringen är i ett dis, ingen sikt, det går inte riktigt att förstå i vilken vacker natur som man vandrar i. Jag har draghjälp av ett trevligt par från Västerås, de går straxt framför mig hela dagen och vi tar en lunch i hop i rasstugan tillsammans med en familj från Nederländerna. Det var för övrigt den finaste raststugan jag sett i fjällen, men så var den nyrenoverad också.  Många vandrare dumpar sitt skräp i raststugorna så det kan se helt bedrövligt ut ibland, därför blev vi så glada och överraskade av den här stugan! 🙂

Det slutade regna, vandringen gick vidare på gröna, böljande hedar med en vacker ravin som Kungsleden följde.  På eftermiddagen tittade solen fram lite grann innan vi anlände till Saltoluokta fjällstation. Fick bo i den gamla rustika huvudbyggnaden med en trevlig pappa och hans två barn.

Rutten på Google Maps

Mobiltäckning med Telia

Det var överraskande bra täckning längs hela leden, jag har ett Telia-abonnemang vilket fungerar bäst i fjällen.
Det finns en mast nere vid dammen i Láitaure, den når mobilen när man väl är uppe på höjderna i området.

Dag 1 – Kvikkjokk till Pårte: Ingen täckning
Dag 2 – Pårte till Aktse: Täckning upp på Favnoajvves- och Bårdegienhtjes branter, en bit innan Jågge raststugan.
Dag 3 – Vid Aktse: Ingen täckning
Dag 4 – Stigen till Skierfe: Täckning innan och efter Offerplatsen samt vid Skierfe toppen.
Dag 5 – Leden till Sitojaurestugorna: Täckning på många ställen.
Dag 6 – Från Sitojaurestugorna till Saltoluokta: Täckning på många ställen.